All posts by Wilhelm Svenselius

Pasta Alfredo

Få rätter är lättare att älska än pasta som tar 15 minuter att laga och smakar himmelskt.

4 portioner
15 minuter

Färsk fettucine, 500 g
Riven parmesan, 150 g
Grädde, 3 dl
Smör, ca 1 dl
Hackad bladpersilja
Salt, peppar

Koka pastan som vanligt. Smält under tiden smöret (knappt 1 dl) i en liten kastrull på låg värme. Tillsätt grädde och parmesan och rör om. Koka upp under ständig omrörning (annars kommer osten att bränna fast). Sänk värmen och tillsätt persilja. När pastan är kvar, häll såsen över pastan och blanda ordentligt. Salta och peppra efter smak.

Källa: Tasteline

LCHF-“pizza”

Det här är någons försök att göra något som smakar och ser ut som pizza, fast utan kolhydrater. Originalreceptet heter “Pam’s LCHF Pizza” och jag har anpassat det en smula för att passa svenska mått och förpackningar, med fullgott resultat. Eller ja, fullgott förresten, det beror på vad man är ute efter – det här är definitivt mumsigt till tusen och med rätt kryddning är smaken snarlik en riktig pizza, men man skulle definitivt känna skillnaden i ett blindtest.

Eftersom det är en pizza så kan man förstås ha på vilken topping man vill, här har jag gjort en tomatsås på modellen “enklaste möjliga” och lagt på en topping som faktiskt inte är ett dugg LCHF: ananas, bananer och curry, en combo som på din kvarterspizzeria förmodligen kallas “Tropicana” (fast där jag växte upp hette den “Stocksund” av någon anledning). Nåväl, det är ju inte ett dugg svårt för någon med lite fantasi att snurra ihop betydligt nyttigare pålägg.

Det går åt en hel del riven ost till det här receptet och min rekommendation är att använda någon billig och neutral ost (generisk “pizzaost”) och en pulver-parmesan till botten. Spara den mer smakrika och/eller dyra osten (Mozzarella, Västerbotten) till toppingen.

6-8 portioner
ca 1 timme

Botten

Cream Cheese, ¾ paket (ca 150 g)
Ägg, 4 st (små)
Grädde 40%, 2 dl
Riven parmesan, 1 dl (ca 50 g)
Italiensk salladskrydda, ½ msk
Riven ost, 5 dl

Tomatsås

Krossade tomater, 1 burk (ca 500 ml)
Grönsaksbuljong, 1 tärning
Olivolja, ca 2 msk
Kryddor efter smak (salt, peppar, basilika, pizzakrydda, vitlök, etc)

Förslag på toppings

Alt. 1 – Topping “Tropicana”

Rökt och strimlad skinka, 400-500 g
Ananas, 1 liten burk (ca 140 g exkl spad)
Bananer, 3-4 st
Riven mozzarella, 200 g
Curry

Alt.2 – Topping “Parma”

Lufttorkad skinka i tunna skivor, 200 g
Gorgonzola, 150 g

Sätt igång ugnen på 175 grader. Förbered antingen en stor ugnsform eller en långpanna med höga kanter genom att smörja in den eller klä den med bakplåtspapper om den inte är “non-stick”.

Vispa ihop cream cheese, ägg, grädde och parmesanost. Vispa tills alla klumpar är borta. Tillsätt den rivna osten och häll upp i ugnsformen. Bred ut så att botten är jämnt fördelad över hela ytan. Grädda i 25-30 minuter, botten skall bli gyllenbrun. Har du en mindre form som ger en tjockare botten så grädda lite längre.

När det återstår ungefär en kvart på botten, blanda krossade tomater och olivolja i en kastrull och tillsätt buljongtärningen och kryddor. Koka upp och smaka av, krydda mer efter smak. Låt puttra tills botten är klar.

Låt den färdiga botten svalna några minuter så att den stelnar en aning och eventuella bubblor sjunker ihop. Höj ugnens temperatur till 200 grader. Sprid ut tomatsåsen till ett jämnt lager (det går utmärkt att göra en “kantfri” pizza) och toppa med vad du har valt samt lite överbliven riven ost för att “hålla ihop” toppskiktet.

Grädda i 5-10 minuter, ta ut och låt svalna en kort stund. Skär upp i önskat antal bitar. “Pizzan” går utmärkt att spara i kyl eller frys och även om botten är lite mjukare än en riktig pizza så går det lätt att skära snygga rektangulära bitar som passar perfekt i en matlåda.

Källa: Lchfrecept.com och hundratals andra sajter som har kopierat samma recept.

Ingefäravodka

Efter mitt mycket lyckade experiment med habanerovodka bestämde jag mig för att prova något lite mindre offensivt mot sinnena i form av en annan kryddning, denna gång med ingefära.

Vodka, 1 flaska (ca 700 ml)
Ingefära, hela rötter, 3-4 st

Den här gången använde jag Viru Valge vodka, ett estniskt märke som håller hög kvalitet. Återigen valde jag kanske mer på grund av den snygga flaskan än något annat, men det viktiga är egentligen att man får en vodka som inte har någon egen smak som ställer till det.

Eftersom ingefära är något av det jobbigaste som finns att skala är det idé att välja rötter som har så okomplicerade former som möjligt, så går den delen av arbetet lättare. Naturligtvis ska de vara färska och utan skador. Bryt sönder rötterna i lagom stora bitar, skala och putsa dem (bild) och skölj därefter bort alla skalrester. Hacka bitarna i mindre delar, exempelvis några millimeter tjocka skivor som du delar på hälften (bild). Lägg bitarna i ett rent kärl som rymmer minst en liter.

Häll på vodka, förslut kärlet och vänd det så att innehållet blandas (bild). Ställ in i kylen och låt stå så i några veckor. Vänd på kärlet någon gång per dag så att innehållet blandas. Så småningom kommer vätskan att bli en smula grumlig av små bitar ingefära (bild) – dessa gör ingen skada men kan ju med fördel filtreras bort senare, exempelvis med kaffefilter, då du tycker att vodkan är klar.

Den här kryddningen tar tid, otrolig tid jämfört med habanerovodkan eftersom ingefäran inte har lika stark smak. Jag läste någonstans på nätet någon som rekommenderade att man använde riven ingefära, vilket kan snabba upp processen men ger mer “skräp” i flaskan. Jag provsmakade efter en, två och tre veckor. Vid tre veckor har vodkan fått en inte så stark, men tydlig och angenäm smak av ingefära som tar udden av den annars för vodka typiska smaken av ren sprit. Den går utmärkt att shotta men risken är att ingefäran försvinner om man använder den i drinkar. Jag kommer att låta den stå och dra i minst några veckor till för att se om smaken utvecklas ytterligare i rätt riktning.

Uppdatering (2010-10-16): Det tog lite drygt fem veckor att få till en smak som gjorde mig belåten. Vodkan är nu ljust gyllengul och har en väldigt god smak nästan helt utan spritspets. Jag använde ett vanligt kaffefilter för att filtrera bort alla små och stora bitar ingefära som fanns kvar i flaskan, funkade bra, men vill man få bort precis allt bör man nog filtrera flera gånger eller använda finare filter.

Biff Stroganoff

När jag hör Biff Stroganoff får jag fortfarande hemska flashback från skolmaten på någon kommunal gymnasieskola. Brun, ointressant sörja med hackad skosula i. Tänk vad mycket bättre mat blir när man lagar den själv, hemma, med bra ingredienser!

Äter man enligt LCHF kan man med fördel äta Biff Stroganoff som den är, annars passar det bra med ris eller potatis till.

4 portioner
20 minuter

Biff eller oxfilé, 500 g
Gul lök, 1 st
Champinjoner, 150 g
Grädde 40%, 2 dl
Tomatpuré, ca 2 msk
Salt och peppar
Smör/olja för stekning

Skär köttet i strimlor och stek det i en stekpanna med höga kanter eller en stekgryta. Hacka under tiden löken och skiva champinjonerna. Tillsätt lök och svamp i stekpannan när köttet är brynt och fräs i några minuter tills det har fått färg. Salta och peppra.

Häll på grädden och låt alltsammans koka i några minuter. Tillsätt tomatpuré, rör om och smaka av; krydda eller tillsätt mer puré efter behov.

Källa: Bonniers Kokbok

Habanerovodka

Att krydda sprit är ett traditionellt hantverk och väldigt lätt att göra hemma. Med vårt vackra lands restriktiva alkoholpolitik är det dessutom nödvändigt, då utbudet på Systembolaget ofta faller till föga när det gäller sprit med intressanta kryddningar. Recept finns i mängder på Internet så här kommer ytterligare ett, på vodka smaksatt med en av de starkaste chilifrukter som går att köpa i vanliga matbutiker – habaneron.

Vodka, 1 flaska (ca 700 ml)
Habaneros (färska), 4-5 st

Använd en neutral (ej smaksatt) vodka av bra märke. Det går förstås också bra med brännvin. Jag valde Kronvodka (no. 4 på Systemet), kanske mest för den snygga nya flaskan. Den visade sig passa utmärkt. Habanero är kanske inte den populäraste produkten i matbutiken så när du väl hittar den finns risken att frukterna är gamla. Försök välja så fina exemplar som möjligt, de ska vara mogna (orange eller gyllenröda) och fräscha, utan skador (bild).

Skölj chilifrukterna och dela dem i småbitar med kniv och gaffel (bild). Undvik att hantera habaneros direkt med händerna och undvik att få saft eller fruktkött på huden eller i ögonen. Diska noga alla tillbringare och bestick efteråt. Lägg vodka och habaneros i en burk eller flaska som du stänger eller korkar igen så att den är lufttät (bild). Låt stå i rumstemperatur i minst två dagar. Vänd på flaskan några gånger varje dag så att innehållet blandas.

Efter två dagar är det lagom att provsmaka. Smaken och doften ska vara söt men kraftfullt brännande på ett sätt som är svårt att beskriva i ord. Märker du någon otrevlig bismak (t ex mögel) så är det läge att börja om på nytt. Låt annars flaskan stå på samma sätt i några dagar till. Jag lät mina habaneros dra i fem dagar och det blev alldeles lagom för min smak. Vodkan har nu fått en angenäm ton av gul/orange, ungefär som ett vitt dessertvin (bild).

Sila bort alla habaneros, frön och annat (bild). En vanlig sil duger utmärkt, det gör inget om det blir några små partiklar kvar, men gillar du inte det så använd ett kaffefilter. Häll över vodkan i den flaska där den ska förvaras (bild). Är det samma flaska som vodkan stod och drog i så skölj ur den med vatten först. Förvara habanerovodkan i kylen så bevarar den smaken bäst.

Tips!

Även om habanerovodkan är mycket god (åtminstone om man är som jag och gillar chili) så rekommenderar jag inte att dricka den ren om man inte har en hög toleransnivå för stark chili. Det bränns! Smaken sitter kvar i munnen i en halvtimme och det svider om läpparna. Drick mjölk, filmjölk, gräddfil eller yoghurt för att mildra effekten; vatten hjälper inte alls. Salta snacks, t ex tortillachips, fungerar också bra.

Bra användningsområden för habanerovodka är som smaksättning i drinkar, särskilt fruktiga sådana med apelsin/mango får en härlig eftersmak. Den påstås också vara bra som smaksättare i köttmarinad, men det är inget jag har provat. Eftersom det är så lätt att tillverka mer är det bara att experimentera!

Tillägg (17/4 2011)

Nu har jag gjort en ny omgång habanerovodka, den här gången med Viru Valge 40% (utmärkt trots sitt låga pris) och jag lät vodkan stå och dra dubbelt så länge, tio dagar istället för fem. Detta gjorde ingen anmärkningsvärd skillnad på smaken, möjligen är den något hetare och med något mindre spritspets än tidigare, men det är inget som lär märkas om man inte jämför sida vid sida. Denna gång använde jag också ett kaffefilter för att filtrera bort alla partikalar ur den färdiga spriten och slippa småskräp i botten av flaskan.

Rotfruktsgratäng med kantareller och fläsk

I bjärt kontrast till alla femtonminutersrätter kommer här en gratäng som jag tar till när jag verkligen inte har något bättre för mig än att stå i köket och vifta med kniven i en timme. Den här gratängen är fasligt god och man kan variera mängden ingredienser rätt grovt efter tycke och smak; det som står här är bara ett förslag. Originalreceptet innehåller jordärtskockor i stället för sötpotatis och föreslår finsmulad ädelost som alternativ till den rivna osten. Helt klart värt att prova! Observera dock att det här receptet ger fyra ganska stora portioner. Man behöver en väldigt stor stekpanna (eller flera mindre) och dito gratängformar.

För bekvämlighetens skull brukar jag använda torkad svamp som får ligga i blöt en stund i förväg. 30 gram torkade kantareller motsvarar 250 gram färska.

4 portioner
1½-2 timmar

Palsternackor, 3 st (medelstora, tot 500 gram)
Sötpotatisar, 4 st (små, tot 250 gram)
Morot, 1 st (stor)
Gul lök, 1 st
Kantareller, 250 gram
Stekfläsk/bacon, 1 paket (ca 150 gram)
Grädde 40%, 2 dl
Mjölk 3%, 2 dl
Riven ost, 1 paket (ca 2 dl)
Salt och peppar
Smör

Ansa kantarellerna och skär dem i mindre bitar om det behövs. Stek kantarellerna i torr panna tills all vätska har kokat ur (går väldigt fort om svampen var torkad från början). Klicka i lite smör när det börjar bli helt torrt. Under tiden, skala och skär rotfrukterna i mindre bitar. Hacka löken grovt. När svampen är färdig, ta upp den ur pannan och lägg den åt sidan. Värm upp ugnen till 200 grader.

Tärna och fräs fläsk/bacon. Tillsätt alla rotfrukter och löken, låt fräsa i smör en stund tills rotfrukterna börjar mjukna. Tillsätt kantarellerna. Krydda liberalt med salt och peppar. Häll på grädde och mjölk och låt koka en kort stund.

Sleva upp i en eller flera ugnsformar, strö över ett jämnt lager riven ost. Ställ in i ugnen ca 35 minuter.

Källa: Tasteline

Fläskfilépanna med kantareller

Ytterligare en panna som är enkel, snabb, god och som inte kräver några speciella ingredienser eller petnoga proportioner. I originalreceptet är det färsk timjan och konserverade kantareller, jag använder vanlig timjan på kryddburk och torkade kantareller som man blötlägger en kvart i förväg. Vill man dryga ut rätten och göra den mindre LCHF:ig så kan man äta den med pasta eller ris.

3 portioner
15 minuter

Fläskfilé, ca 500 g
Crème fraiche, 2 dl
Kantarellfond, 2 msk
Små körsbärstomater, ca 10 st
Kantareller, 50-100 g
Salt
Svartpeppar
Timjan
Smör (för stekning)

Skär fläskfilén i skivor, stek i ordentligt med smör. När fläskfilén börjat få en smula stekyta, lägg i kantarellerna och stek dem gyllenbruna. Krydda med salt och peppar.

Häll i crème fraiche och kantarellfond, låt småkoka under omrörning. Tillsätt tomaterna (hela) efter ett par minuter. Smaka av och krydda mer eller tillsätt mer fond efter eget tycke. Krydda med timjan före servering.

Tips: Om tomaterna får ligga i pannan för länge så kokar de och spricker, vilket gör rätten vattnig. Jag brukar försöka få tomaterna varma, men inte sönderkokta. Därför lägger jag inte i dem förrän på slutet.

Källa: Touch of Taste

Julskinka

Den som inte älskar julskinka är antingen vegetarian eller bara allmänt förvirrad, vad mig anbelagar. Denna konung av julmat är både nyttig och delikat, dessutom räcker den länge och kan serveras med en mängd olika tillbehör. Själv äter jag den lika gärna till frukost som middag. Tillagningssättet varierar – mitt recept är naturligtvis det bästa, även om jag utgår ifrån att det finns många andra som gör samma anspråk. Receptet utgår från en rimmad skinka, är man riktigt hardcore rimmar man förstås skinkan själv, men det är en tvåveckorsprocess som jag gärna slipper. Att däremot koka skinkan själv, det är självklart!

Många portioner
Minst 4 timmar

Skinka, hel, rimmad och okokt (3+ kg)
Äggulor, 2 st
Senap*, 3-4 msk
Colman’s Senapspulver, 1 msk
Ljus sirap, 1 msk
Potatismjöl, 1 msk
Ströbröd
Smör (gärna flytande)

Du behöver också en tillräckligt stor ugn, en långpanna, ett ugnsgaller som passar i långpannan, ugnsfolie samt en ugnssäker termometer med mätarsticka.

Värm ugnen till 175 grader. Placera ugnsgallret i långpannan. Befria skinkan från eventuellt omslag, är den nätad så låt dock nätet sitta kvar. Spola av skinkan i rinnande kallvatten. Vira in den i ugnsfolie och stick in termometerstickan så att mätpunkten hamnar i mitten av skinkans tjockaste parti. Lägg skinkan på gallret och sätt in den i ugnen.

Baka skinkan tills termometern visar på 72 grader (på många digitala termometrar kan man ställa in ett larm, annars är det bara att kolla periodiskt). Detta tar en knapp timme per kilo skinka.

Tag ut skinkan och punktera folien på undersidan så att spadet rinner ut. Spadet går att använda till annan julmatlagning, så det kan vara värt att spara. Häll i sådant fall av det från långpannan innan du fortsätter. Ta bort folien och eventuellt nät från skinkan. Skär loss fettsvålen.

Höj ugnstemperaturen till 225 grader.

Vispa ihop äggulor, senap*, senapspulver, sirap och potatismjöl till en slät smet. Bred smeten i ett jämnt lager på skinkan med hjälp av en smörkniv. Strö över ströbröd och klicka på lite smör. Sätt in skinkan i ugnen igen och låt den stå tills den har fått fin färg. Detta tar cirka 10 minuter.

Låt skinkan stå och svalna, slå sedan på nytt in den i ugnsfolie och kyl den. Serveras bäst i skivor med stark senap eller äppelmos.

* Att skriva “senap” i ingredienslistan är förstås ungefär som att skriva “vin” – det finns tusentals olika sorter och smaken skiljer högst väsentligt. Jag använder en sötstark sort utan grova korn i, exempelvis Västerviks-senap.

Pepparstekt fläskfilé (eller Akutmiddag 0.1)

Ibland skiter det sig i planeringen. Typ när man kommer hem efter en helg i farten och är hungrig som tusan men har absolut INGENTING ätbart i middagsklass hemma. Hämtmat är trevligt men dyrt och sällan särskilt nyttigt eller LCHF:igt (även om samvetet får ta en pizza någon gång ibland). Lösningen? Hjorta iväg till ICA och handla något som är gott och går att sno ihop på max en kvart. Akutmiddag någon?

2-4 portioner
15 minuter

Fläskfilé, hel (500-800 g)
Frysta grönsaker för stekning, 1 pkt (ca 500 g)
Bearnaisesåspulver, 1 pkt
Smör
Salt
Svartpeppar

Alla delar av den här rätten (kött, grönt och sås) tar ungefär lika lång tid på sig att bli klara, så gör allt samtidigt.

Skiva fläskfilén i centimetertjocka skivor. Klicka smör i en panna och stek fläskfilén. Använd rätt hög värme så att skivorna får fin yta. Salta och peppra, så mycket svartpeppar du tycker är gott (mer är godare om du frågar mig). Stek några minuter på varje sida.

Stek grönsakerna i smör enligt receptet på förpackningen. Normalt räcker det med att hälla direkt ur påsen ner i en stekpanna och röra om med jämna mellanrum. Jag köpte Sockerärter, broccoli & haricots verts med pestosås och grillad tomat från Findus grön deli, passade utmärkt till den här rätten. Går förstås att ersätta med någon annan produkt. Stek tills grönsakerna är varma, salta efter smak, normalt tar det cirka fem minuter.

Tillaga bearnaisesåsen enligt receptet på förpackningen. De flesta tillagas på följande vis: rör ut pulvret i 1,5 dl vatten och värm upp under omrörning. Låt sjuda i 30-60 sekunder och tag sedan såsen av värmen. Klicka i en rejäl klick smör (minst 50 g) och rör om tills smöret har smält.

Klart! Rätten går utmärkt att spara, men ett tips då är att hälla bearnaisesåsen i ett separat kärl.

Kyckling i currysås

Jag älskar recept av typen “tag följande ingredienser och stek dem tillsammans, klart.” Det man saknar i kulinarisk finess vägs snabbt upp av att man är klar på en kvart, det är svårt att misslyckas, resultatet smakar prima och jag är ändå inte den som vill ägna någon större bit av en ensam vardagskväll åt att laga middag.

Istället för att köra med vanligt salt och svartpeppar använde jag en smart kryddkvarn som innehåller hel svartpeppar blandat med bergssalt. Kanske inte det mest prisvärda alternativet men perfekt för mig som är lat att bara behöva hålla koll på en kvarn istället för två!

3 portioner
20 minuter

Kycklingfilé, 2 st (500 g)
Röd paprika, 1 st
Bacon, 1 pkt (140 g)
Creme Fraiche, 2 dl
Curry
Svartpeppar
Salt
Smör (för stekning)

Tillbehör: Jordnötter, enligt originalreceptet. Jag är lite skeptisk mot jordnötter i mat så jag hoppade över dem.

Strimla kycklingen. Hetta upp en stekpanna och stek kycklingen i rikligt med smör. Krydda med curry, salt och svartpeppar. Rensa och strimla under tiden paprikan och baconet. Tillsätt dessa i stekpannan och stek under omrörning tills såväl kyckling som bacon är genomstekta och paprikan blivit lite mjuk. Rör sedan ned creme fraiche och låt koka i 2-3 minuter. Smaka av och krydda mer om så önskas. Serveras med fördel fräsande direkt från stekpannan.

Källa: Recepten.se