Klassisk Japansk sötsak som består av en bulle av söt risdeg med fyllning av jordgubbe och Anko. Fyllningen kan förstås varieras i det oändliga, det här är bara en variant. Ingredienserna finns i asiatiska matbutiker. Shiratamako kallas även för klibbigt rismjöl eller glutinous rice flour. Det är varken klibbigt eller innehåller gluten.

6-8 st
1 timme

Shiratamako (白玉粉), 175 ml
Socker, 2 msk
Vatten, 150 ml
Potatis- eller majsstärkelse

Fyllning
Anko (餡子), ca 2 dl
Jordgubbar, 6-8 st

Rensa och skölj jordgubbarna. Ta fram Anko. Om du har en tillräckligt tjock Anko kan du förbereda genom att klä in varje jordgubbe i den, annars är det lättare att göra det direkt innan jordgubben placeras i bullen.

Blanda Shiratamako och socker i en mikroungssäker skål. Rör ner vattnet, lite åt gången, rör noga om under tiden så att inga klumpar återstår.  En slickepott eller annat verktyg av silikon är att rekommendera. Täck löst med plastfolie och ställ in i mikrougnen. Mikra i en minut på hög effekt (900-1200 W). En del av smeten har nu fått en tjockare konsistens. Rör om så att degen blir helt jämn.

Mikra i ytterligare en minut och rör om noga, samt en sista gång i 30 sekunder. Degen ska nu ha ha blivit gråaktig, svagt genomskinlig och oerhört klibbig. Sprid ut stärkelse på en arbetsyta och tvinga ut degen på den. Vänd en gång så att båda sidor täcks av stärkelse och degen blir hanterbar. Dela i 6-8 lika stora delar, det går lättare om verktyget är rent och fuktigt.

Pudra händerna med stärkelse. Platta och sträck ut varje degbit tills den är stor nog att täcka in jordgubben, och lite till. Täck varje jordgubbe med Anko och omslut därefter med deg. Nyp till för att försluta. Den perfekta Daifukun är nästan klotrund, men den formen är svår att få till för en glad amatör, och det påverkar inte smaken.

Spara bullarna i kylen tills de ska ätas, de klarar sig i ungefär två dagar.

Källa: Just One Cookbook

Jag har skrivit om Anko förut, den söta röran som förekommer i mängder av traditionella desserter från bl a Japan. Till det receptet köpte jag röran färdig men det går förstås lika bra att göra själv, och det kan vara lättare att få tag i Azukibönor (小豆) i asiatiska matbutiker.

Det var svårt för mig att hitta ett bra recept på Anko, det finns många motstridiga varianter, måtten måste räknas om, osv. Det här är en enkel variant som inte kräver tryckkokare, inte innehåller några särskilda ingredienser och utgår ifrån en 400 gram påse bönor, eftersom det var storleken jag fick tag i. Det blir ganska mycket Anko, ungefär fyra liter, men den håller sig ett tag i kylen och går bra att frysa in.

4 liter
2½ timme

Röda Azukibönor, torkade, 400 g
Socker, 400 g (4 dl)
Salt

Lägg bönorna i en stor kastrull, häll på vatten (ca 1½ liter) och låt koka i fem minuter. Häll av vattnet. Ta bort ev. avlagringar eller för över bönorna till en ny kastrull.

Häll på nytt vatten så att det täcker bönorna med råge (ca 1½ liter), lägg på lock och låt sjuda i minst 1½ timme. Lägg till vatten vid behov så att bönorna förblir täckta. När bönorna går lätt att mosa är de klara.

Häll av och spara vattnet. Mixa bönorna i matberedare eller med stavmixer tills det är en helt slät röra. Lägg till lite av kokvattnet så att det inte blir för torrt, röran ska vara ganska lös.

Lägg röran tillsammans med sockret och en nypa salt i en kastrull, låt sjuda på medeltemperatur under ständig omrörning i ca 15 minuter. Röran ska nu vara mycket glansig och fastare i konsistensen (den blir ännu fastare sedan). Om röran är för lös kan den behöva sjuda längre för att få bort extra vatten. När massan är så trög att du kan se kastrullens botten genom att dra en slev eller slickepott i botten av pannan så är den klar.

Häll ut röran i en långpanna, låt svalna lite, täck pannan med plastfolie och ställ in i kylen tills den kallnat helt. Om den inte ska användas direkt kan den sparas i kylen ett tag eller frysas in. Använd i sånt fall fryspåsar (4 x 1 liter) och gör platta.

Källor: Huvudsakligen Just One Cookbook och Japanese Cooking 101.