Jag har hittat en fantastisk YouTube-kanal – Giovanni Siracusa – som lagar italiensk mat på hemmavis, dessutom väldigt pedagogiskt utan allt trams som annars tyvärr kännetecknar många matlagningskanaler och -bloggar. Jag har anpassat receptet genom att lägga till guanciale, men tack vare ärtorna är det redan proteinrikt och fullt med nyttigheter.
1 timme
6 portioner
Pasta (en sort som tar upp sås bra), 400 g
Guanciale, 150 g
Frysta gröna ärtor, 600 g (1 påse)
Gul lök, 1 st stor
Pecorino Romano (eller annan lämplig ost), 150 g
Vatten
Salt
Svartpeppar
Hacka den gula löken fint och riv osten grovt, ställ båda åt sidan. Om du är snabb kan du hacka löken under tiden du steker guanciale.
Hacka guanciale i små kuber och stek på hög värme i en djup stekpanna, så att den blir krispig. Sänk värmen, ta ut guanciale ur pannan och lägg den åt sidan så länge, men låt fettet vara kvar i pannan.
Stek den hackade löken på medelvärme i stekpannan, det borde finnas fett så att det räcker och blir över. När löken blivit mjuk och transparent men inte brynt, tillsätt hela påsen frysta ärtor och rör om noga. Salta och peppra generöst. Låt steka under omrörning tills ärtorna har tinat.
Starta under tiden en vattenkokare och tillsätt 6 dl kokhett vatten i stekpannan. Justera värmen så att det bara småkokar.
Lyft ut ungefär hälften av ärtorna och löken till en mixerbägare och mixa till en fin puré med stavmixer. Häll tillbaka purén i stekpannan och tillsätt pastan. Rör om noga.
Tillsätt mer kokhett vatten så att pastan inte ligger torrt, inledningsvis 2 dl, senare ytterligare 2-3 dl i små omgångar när du märker att det börjar bli torrt i stekpannan. Var försiktig så att det inte blir vattnigt. Fortsätt vid behov att justera värmen så att det bara småkokar.
Beroende på vilken typ av pasta du valt kan det ta olika lång tid och gå åt olika mängd vatten, så rör om konstant och smaka av ofta tills pastan är klar. Normalt tar det lite drygt 10 minuter.
När pastan är klar, ta bort stekpannan från värmen, tillsätt riven ost och guanciale, rör om noga och smaka av med salt och peppar.
Källa: Giovanni Siracusa